kartafhfhfhfh

Afairen vid Sågebacken

In Historiskt återskapande, Okategoriserade, Taktisk strid by Christer Johansson

Under forskningar på Krigsarkivet fann jag för ett tag sedan några handlingar som rör striderna på Västra Fronten i maj 1809. Härav framgår bl.a. hur slaget vid Sågebacken utvecklade sig.

Större karta, se länk 

REDOGÖRELSE FÖR AFAIREN VID SÅGEBACKEN

Redogörelse för Afairen vid Sågebacken, Westra Fronten, d. 22-23 Maij 1809, inlemnad till Högqvarteret av Captain Strömbom, Chef för III. Sammansatta Compagniet.

Fredagen d. 22 Maij

Under dagen anlände de sista enheter som formerade III. Sammansatta Compagniet till Swenska Lägret vid Näset, Sågebacken. Organisationen för Compagniet var enligt följande:

  • Stab, 2 man
  • Dragoner, 2 man
  • Jägare, 8 man
  • I. Plut. Upplands, 15 man
  • II. Plut. Älvsborgs, 20 man
  • III. Plut. Västerbottens, 15 man
  • Artillerie, 2 pjäser med besättningar
  • Compagnie-Trossen

Klockan Sex om aftonen genomfördes befälsmöte i lägrets Högvakt. Närvarande var Captain Strömbom som Compagnie-Chef, Captain Wrede som Extra Compagnie-Chef, Corporal Tobac för jägarna, Sergeant Skoog för I. Pluton, Sergeant Wiklund för II. Pluton, Löjtnant Hjerta för III. Pluton, Fanjunkare Holmgren för Artilleriet och trossdräng Andersson för Compagnie-Trossen. Samtliga enheter erhöll sina Ordres samt Fältrop och Lösen.

Klockan Sju om aftonen utgick respektive enhet för att lösa sina uppgifter: Dragonerna agerade ordonanser, Jägarne spanade mot det Norska lägret vid Sjöändan, I. Pluton utgjorde Reserv, II. Pluton formerade två Fältvakter mot den Norska Sidan och III. Pluton ansvarade för Lägervakten, medels två posteringar, en yttre och en inre. Övriga enheter kvarstannade i Swenska lägret.

Under kvällen kunde den ena Fältvakten under Fältwäbel Wiklund rapportera att man hade sett rörelser på den Norska sidan. Även invid vägen mot Swenska lägret hade okänt folk siktats i skogen. Vid skymningen indrogs de båda Fältvakterna då läget bedömdes som lugnt. I samband med detta föll också ett kraftigt regn som varade till långt efter midnatt.

Innan midnatt ankom också Jägarne, som hade spanat mot det Norska lägret. Dessa kunde rapportera att fiendens beredskap föreföll låg då man hade sett spridda poster och hört sång och skratt. Detta motiverade också att den Swenska beredskapen kunde sänkas ytterligare. Den yttre lägervakten drogs därmed in under det kraftiga regnandet.

Lördagen d. 23 Maij

Senare under natten hördes plötsligt skottlossning från den inre Swenska vaktposten då en fientlig Jägare-Patroulle öppade eld. Fienden drog sig dock snabbt undan då I. Pluton slog Alarm och gick till motanfall. I. Pluton avancerade ända till norska sidan och gick fram mot fiendens läger där man öppnade eld. När fienden höll sig lugn beslutade man sig för att dra sig tillbaka mot de Swenska linjerna.

Reveljen i Swenska lägret gick tidigt lördag morgon. Under förmiddagen följde förberedelser inför den stundande Battailen. Det våta fängkrutet krafsades bort och piporna sköts rena. Vattenflaskorna fylldes på liksom de halvtomma ränslarna. Ett sista befälsmöte hölls också omkring klockan tio på förmiddagen.

Runt klockan elva avmarscherade de första enheterna från Swenska lägret. Jägarne och I. Pluton utgjorde Avant-Garde och vadade över Bäveån i höjd med gården Östra Krokevattnet. Här hamnade de omgående i strid med Norska Jägare som retirerade norrut till en vägkorsning där fler fientliga enheter marscherade upp. Klockan hade nu hunnit bli halv ett på dagen.

Medan dessa händelser utspelade sig norr om Östra Krokevattnet var II. och III. Plutonerne på marsch längre söderut då de hade gått över Bäveån vid Giljan. Artilleriet och Trossen befann sig samtidigt i en utsatt position mellan de båda teterne. Men med hjälp av rekvirerade vagnar från traktens bönder lyckades man dock köra ikapp den Swenska Anfalls-Teten. Det Swenska Compagniet samlades framför de Norska styrkorne.

Först i denna stund kunde ett mer kraftfullt Swenskt anfall inledas. En canon rullades fram som besköt den Norska posteringen, som utgjordes av Grenadierer och spridda lätta trouppar. Dessa stod dock relativt väl skyddade bakom en vägkrök och inga förluster kunde inrapporteras. Fienden drog sig sedan undan åt norr.

III. Sammansatta Compagniet fortsatte därefter framåt, enligt ordningen Jägarne längst till vänster, därefter I. Pluton, sedan II. Pluton följt av Artilleriet, III. Pluton och Trossen på vägen. Relativt omgående hamnade de Swenska Jägarne i strid med Norska Jägare på vänstra flanken. Dessa drog sig dock undan och retirerade åt norr.

Efter att ha marscherat fram en bit visade det sig att norrmännen hade tagit ny ställning på en höjd. Uppe på höjden svängde vägen in i ett litet bergspass, vilket skyddade försvararna från fientlig Artillerie-Eld. Framför höjden fanns också en myr och en bred bäck som försvårade framryckningen. Den Norska postionen var sålunda fulländad för sitt ändamål.

Swenska planen var att angripa fienden, dels i fronten på vägen och dels i flankerna. Stormningen inleddes med Artillerie-Eld för att tvinga Norrmännen att hålla sig undan från backkrönet. På given signal framryckte III. Pluton med språng upp för backen med fällda bajonetter. Som understöd följde även II. Pluton, som framryckte i kön samt klättrade upp på kullen till höger om vägen. Samtidigt uppenbarade sig också Jägarne och I. Pluton på den vänstra flanken och föll Norrmännen i sidan, som därav tvingades att falla tillbaka och retirera norrut på vägen. På höjden utkämpades sålunda en hård strid med mycket skjutande, som föll väl ut för den Swenska sidan.

Den Norska sidan drog sig därefter bakåt ner mot sjön där man tillfälligt gjorde motstånd, bl.a. genom att skjuta med sina canoner men försvann sedan bakom en vägkrök. Jägarne och I. Pluton fick order att gå norrut i skogen med målet att inringa de Norska enheterna men detta lyckades inte då fienden tillfälligt försvann. Istället gavs order att övriga Swenska förband skulle marschera framåt på vägen.

Nästa gång man stötte på fienden var uppe på en ny höjd, där Norrmännen hade tagit ställning bakom ett skogshygge. I centern fanns en 3-pundig canon och en mindre handmörsare, som flankerades av jägare och annat lätt infanteri.

Striden inleddes med att II. och III. Plutonerna framryckte och intog backkrönet och därefter rullades en canon fram som besköt den Norska ställningen. Norrmännen bjöd dock oväntat hårt motstånd och den Swenska sidan lyckades inte driva tillbaka fienden trots flera försök. I denna stund visste heller inte Compagnie-Chefen var Jägarne och I. Pluton befann sig. Dessa hade nämligen försvunnit efter föregående strid.

Läget blev än mer prekärt när Norska Grenadierer helt plötsligt öppnade eld på den vänstra flanken. De Swenska enheterna riskerade nu att utflankeras och drivas tillbaka ner för den backe man just ryckt upp för. Situationen rädaddes dock när I. pluton helt plötsligt dök upp i sidan på Grenadiererna och flankerade dessa istället. II. Pluton tog då nytt mod till sig och stormade över hygget och drev undan fienden. Även övriga Norska förband valde då att retirera norrut in i en stor och tät skog. Här utkämpades en del mindre skärmytslingar och bland annat lyckades I. Pluton nästan ta fiendens spel tillfånga. Därefter ingicks vapenvila då båda sidor var helt utmattade. Vapenvilan avtalades för en tid av 45 minuter. Klockan hade då hunnit bli runt fyra på eftermiddagen.

Striden fortsatte sedan med ett Swenska sidan framryckte på vägen fram till fälten vid Sjöändan. Här marscherade man ut på kedja men tyvärr visade det sig att man befann sig mitt framför en stark Norsk Batterie-Ställning. Under den fortsatta framryckningen ådrog sig I. Pluton ett flertal förluster. Övriga Swenska förband drev bort fienden som retirerade norrut.

Under Afairen vid Sågebacken utgjordes de Swenska förlusterna av 10 stupade och 18 sårade. Förlusterna på Norska sidan kunde efter slaget summeras till 8 stupade och 4 fångar.