Slaget om Waterloo 1815 – 2015

In Historiskt återskapande, Utomlands by Henrik Nilsson

Det har tagit ett tag att landa från resan till Waterloo i somras. Det var så storslaget att det tagit flera veckor att lägga alla synapser i hjärnan till rätta, men nu samlar vi oss och sammanfattar Westgiöta Gustavianers (WG) och den Sammanslagna Fältbataljonens äventyr.

Nordiska fältbataljonen välkomnades ned till kontinenten för att delta i återskapandet av ett av Europas blodigaste händelser. Sverige var inte med i slaget om Waterloo 1815, men hade ingått i den sjunde koalitionen mot Napoleon. Detta är ingen historielektion – i grova drag vad som hände sommaren 1815 kan man läsa sig till i böckerna; Som vanligt handlar det WG gör om allt det man inte kan läsa sig till: hur det luktar, känns, hörs, smakar. Både på slagfältet, men också en stor del av tiden i ett levande läger. Känslan i muskötsalvor, fältkanonens åska, hur befälen skriker och rycker i remmarna, spelet dunkar på ett skinn, tröttheten och glädjen över gröt, gryta, kron och leende pigor…

Midsommarnatten är het. Musköterna gnistra och glimma. ``Och vem tog med eldkastaren?`` Hougoumont i bakgrunden, där striderna var heta 1815.

Vårt deltagande var symboliskt i sammanhanget. Så även till antalet, för trots att vi samlade hela 140 personer från Sverige, Finland och Norge till vår bataljon, så var här totalt minst 5000 infanteri, 300 kavalleri och 100 kanoner på slagfältet och fältlägren. Re-enactors hade kommit från hela Europa, men även USA, Kanada och Australien. Två kvällar återksapades slaget inför sedan länge utsålda läktare. 120 000 såg slaget live.

Det historiska lägret var stort som en mindre stad och arrangerad i raka gator. Kvinnor, barn, soldater, spel och officerare levandegjorde fältlivet med lägereldar, mat, musik, dans, belgisk öl, soldaters skrän och kampsång. Men ingen slog WG på fingrarna när det gäller återskapande av festligheter. För Slaget om Waterloo utspelade sig i midsommartider; så en midsommarstång hade vi självfallet tillverkat och tagit med oss på flaket.

Wass njuter av stunden

Midsommarfirandet i Belgien, i historiskt sammanhang, 2015 kommer vi aldrig att glömma. Vilken magisk afton! Där var nyfikna från hela koalitionen, men även fransmän. Några tittade förundrat på de luriga svenskarnas glada tramsande, men de flesta var med och dansade. Vi körde hela repertuaren av historiska folkliga danser. Bataljonens spelmän fick snart sällskap från andra delar av lägret och det blev till en hel orkester. Det var vindstilla, soligt och bara så sagolikt vi än idag undrar om det var verklighet eller romantisk dröm. Detta hade blivit en ren gubbträff om det inte varit för vår ovärderliga tross, som med sitt outröttliga engagemang ser till att hålla föreningen levande med alla andra aspekter än bara kriget. Mat, dans, musik, sång, kalas och välbehag.

Ståtlig den står.

Förutom påfallande intensiv ”puls i pannan” på morgonen dagen efter, kom de följande två dagarna att handla om förberedelse till kvällarnas slag. Krutet utdelades och 30 patroner per soldat och ytterligare 10 till regementsjägarna, per slag, skulle fyllas. Våra orginalvapen trimmades in till perfektion, befälen hade viktiga möten och drack te och Kron och uniformerna rättades till. Sen tränade vi tillsammans med den Brigad vi ingick i. Vi utgjorde halva brigaden med vår ståtliga Nordiska bataljon som i övrigt innehöll två mindre engelska bataljoner med folk från bl a Australien och Malta. Vår bataljon utgjordes i huvudsak av Westgiöta Gustavianer i Kongl. Älfsborgs regemente, Upplands regemente och Österbottens regemente, men vi hade även äran att inkludera soldater och spel från andra föreningar.

Engelsmännen hade vidare tre brigarder, de övriga två ännu större än vår. Redan på övningsfältet kunde man inte låta bli att häpna. (Vi har nog inte häpnat så mycket sedan Leipzig 2013.) Linjerna tycktes inte ta slut, det bara fortsatte lobsters och preussare borti horisonten. Korrekt klädda, korrekt drillade, raka led och snygga svängningar. Trummor och pipor, fanor och självgoda fina officerare. I bakgrunden såg man fältlägrets tusentals tält och tross, och bortom kullen det mäktiga monumentet.

Slagen utspelades på fredag kväll och lördag kväll med start klockan 20 och pågick till skymning vid 23. Och vid inmarsch på slagfältet kom vi att häpna mer än någonsin: hela det gigantiska slagfältet var fyllt av franskt infanteri, som rann likt en långsam och hotfull mörkblå flod ner för kullarna. (De traskar faktiskt på väldigt fort, men på håll ser det långsamt ut.) Led efter led. Franska Kyrassiärer red i full galopp. Chasseurer över allt, Nya Gardet, Gamla Gardet… Men vid vår sida stod minst lika många soldater till l’ancient regimes försvar. Rök och kalabalik fyllde snart publikens vy när slaget började där tusentals musköter och kanoner med eld återberättade ett våldsamt kapitel ur moder Europas historiebok. Vi var på höger flank, och visste inte alls vad som försegick ens i centern bara några hundra meter bort.

Men när röken skingrats, alla patroner slut, adrenalindepåerna uttömda, och man till slut fick krypa ner i sitt halm i tältet, skärrad, skakig, skitig och svettig förstod man att resan till Waterloo kommer att bli oförglömlig. Marschen mellan fältlägret och slagfältet kantades av påhejande publik, men på återmarschen var många av oss dock nära bristningsgränsen i intryck och utmattning. Mera Kron och samtal med varandra av teraputisk karaktär till trots: Waterloo 2015 satte djupa spår i våra sinnen. Vilken makalös upplevelse.

Bataljonen leddes av Christer Johansson (Major Blume) och Kapten Backman, till vilka vi är otroligt tacksamma, inte bara för ledarskapet på ett kaotiskt slagfält, utan också för all förberedelse för att få resan gjord. Kikki och Wass, med flera, också, självfallet.

Själv tackar jag alla käcka kamrater i WG, tross och soldater, alla vänföreningar i bataljonen, arrangörerna på kontinenten och i England, freden och friheten, för att jag fick vara med om detta utan att nästan ingen behövde dö den här gången. För vi påminner oss själva och åskådarna att 1815 stupade lika många bara vid stormningen av Hougemont, där vi hade vårt läger, som medverkade i hela detta krigsskådespel 2015.

Gud bevare kronprins Karl-Johan!

/Löjtnant C.H. Sabelfeldt, Kongl. Älfsborgs Regt. 1815.


Ps. Sugen på äventyr? Gå med i WG du också och följ med i en av norra Europas bästa re-enactment-föreningar  ut i fält!

[/vc_column][/vc_row]