Föreningen intresserar sig även för vad man åt och drack när vi levandegör historien.

1700-talets Göteborg var en mäktig handelsstad dit exotiska lyxvaror kom från när och fjärran samt från traktens bönder.  Maten man åt var i långt högre utsträckning än idag beroende av säsong och samhällsstånd. Samtida kokboksförfattare beskriver en förfinad kokkonst där de högre ståndens festmåltider består av ett flertal omgångar med olika sorters mat.  Ett sätt att vänta in alla  gäster var att servera ett brännvinsbord där man kunde få snaps, sill, ansjovis, sallader och ost. Första anrättningen till bords kunde sedan bestå av hönsbuljong i en stor soppterrin mitt på bordet med fläskaladåb, revbensspjäll och några pastejer placerade runt omkring. Andra anrättningen bestod av ett fat stekta kapuner (fågel), ostron, kall fågel och två fat med sallad. Tredje anrättningen var olika bakelser och desserten bestod av konfekt, gelée och staplade pyramider av frukt såsom pomeranser (apelsiner).  Samma Maria Elzberg som beskriver detta, rekommenderar till vardagsmat; ärtsoppa med fläsk och stekta brödtärningar, kalvragu, griljerad lake, oxstek och några assietter med bl.a. sill och ansjovis. Kryddningen i denna hushållning kunde bestå av peppar, ingefära, kardemumma, muskot, kanel och paradiskorn. Även lokalt odlad fänkål, dragon, körvel, citronmeliss, blommor av krasse och basilika användes främst till att höja smaken på rätterna. Till rätterna dracks många olika sorters vin och bål såsom punch och bischoff.

Enklare folk såsom en menig soldat med hustru och barn boende i Göteborg åt säkerligen ingen överdådig mat sov ovanför beskrivits. Soldaten fick lön när han var i tjänst och fick annars försörja sig på hantverk m.m. Carl von Linné har beskrivit böndernas kosthållning och tillagningssätt när han rest genom landet och noterat olika landsändars variationer. En stadsboende soldat åt nog en mindre varierad mat än bönder som kunde variera maten med självhushållning från jakt, fiske och växter från skog och mark. Den vardagliga maten bestod av bröd och gröt av olika sorters säd och ärtmjöl. Gröt var en anrättning för vardag såsom helg. Den enklaste gröten kokades på gryn eller grovt mjöl och benämdes vassgröt. Som festrätt kokades siktat vitt mjöl eller risgryn med mjölk till en gröt.

Vardagsbrödet är ojäst hårt tunnbröd och skorpor. (Linné ansåg färskt bröd vara tämligen ohälsosamt, orsaka väderspänningar, ge svaga tänder och dåligt tandkött) Andra sorters bröd kan vara pumpernickel, surbröd, vispebröd, limpor, semlor, kringlor och andra söta bröd.

Om sommaren olika sorters mjölkbaserad mat såsom äggost, messmör och färska grönsaker såsom syrad sallad som kan vara gurka och vanlig huvudsallad med ättika, olja och salt.  Om vintern bestod maten naturligt av mer saker som kan förvaras väl under längre tid; olika sorters kål, rovor, morötter, palsternacka, svartrot, lök, salt sill och annan fisk, rökt kött men även växtlighet som överlevde snön eller kom tidigt om våren såsom vinterkrasse, vinterrapunkel, skörbjuggsört, maskros, kirskål var mat man gärna tog till vara. Med ”kål” menade man inte bara de blåkål, rödkål, huvudkål, savojkål, kruskål och grönkål utan även andra grönsaker som samlades in om våren såsom nässla och målla.

Smaksättningen är honung, timjan, rosmarin, körvel, dill, persilja, anis, kummin, mynta, salvia, kyndel, fänkål och mejram.. Frukt och bär togs till vara men var mestadels en säsongsvara. Av bär såsom, kvitten, åkerbär, hjortron, lingon, hallon, blåbär, körsbär, berberibär mm kokades mos, sylt och saft. Av frukter var äpplen lättast att spara svalt under längre tider. Godis att tugga på är kåda som kunde fås färdigtuggad och att köpa!

Svagdricka är vanlig måltidsdryck och brännvin och ättika är  nyttiga vätskor som gärna hälls i det ganska ofta, illaluktande och dåligt vattnet som fanns att tillgå i städerna.

Manskapet vid regementet hade rätt till lön, matbidrag, uniform och husrum. Lönen år 1788 var för ett helt år 6 riksdaler specie för en menig soldat. Det kan jämföras med att en oxe kunde kosta 8-10 riksdaler specie och hyran av en möblerad kammare hela och 34 riksdaler specie 16 skillingar. Då var det tur att inkvarteringen hos stadens borgarskap i Göteborg ingick i lönen. Matbidraget bestod av 35-41 liter spannmål i månaden, vilket gav en daglig brödportion på ca 0,85 kilo hårt bröd (ett helt paket runt knäckebröd) eller 1,3 kilo mjukt bröd. Som jämförelse är det som att koka och äta ett helt paket havregrynsgröt per dag. Eller ett helt paket runda kakor med knäckebröd.

I foderstaten för ett bestyckat krigsskepp vid den här tiden kunde en veckomatsedel för en vanlig jungman eller soldat se ut ungefär så här: frukost gröt, middag kokta ärter med saltat fläsk eller sill, kvällsvard gröt. Mellan åren 1747 och 1808 stod sillen till i Bohuslän så sill kunde ätas varje dag, serverad som plättar, soppa, inlagd eller stekt.

Ärtsoppa med fläsk är en rätt som tillkom genom katolicismen vilken bara tillät att kött fick ätas på torsdagar och söndagar. Bondbönor, rovor och kål är grönsaker som odlats i Sverige alltsedan forntid och medeltid.  Sedemera införlivades även potatis och bruna bönor i kosten.

Med bakgrund av detta försöker vi tillaga typisk mat vid olika tillställningar såsom fältläger ute i skogen, uppvisningar och marknader eller vid fester och baler.

Tips på mer läsning av böcker som lätt går att få tag i:

  • Mat med historia, Barbro Östlund 2001
  • Märta Stures Hushållsbok, Kersti Wikström, Nordiska museet 2007. (Två böcker; både som faximil och som översatt utgåva med kommenterade recept som förenklar när man vill lära sig laga 1700-talsmat)
  • Skrovmål, kosthållning och matlagning i den svenska flottan 1500-1700-tal, Ulrica Söderlind 2006
  • Till Livs med Linné – Gunnar Broberg, Svenska Linnésällskapet 2007
  • Susanna Egerin – En nödig och nyttig hus-hålds och kok-bok , inscannad från Carolina Rediviva.
  • http://rara.ub.umu.se/bookview/BookViewServlet/ipac/booklist.jsp?method=getListPage&listPage=6