Lördag 17 augusti besökte Westgiöta Gustavianer Skara under Västergötlands Museums arrangemang Historieveckan, i år med temat ”Osmakligt!”.
WG visade upp 1700-talsmat, soldatliv och bestraffning, samt tidens läkarkonst.
Vi hade soligt fint väder och många intresserade och stundtals förfärade besökare. Ett lyckat event med andra ord!
Fältskären hade dukat upp sin utrustning och visade hur verktygen kunde användas till att både dra ut tänder, ta ut muskötkulor, amputera en svårt skada kroppsdel och utföra trepanering.
Han hade viss konkurens från mamsellerna som visste hur man botade tandvärk genom att använda en spik så att man slapp bli av med tanden. Den var den kloka gubben som i en skrift visste att berätta att man skulle ta en spik och peta den i den onda tanden tills det syntes nytt blod på spiken. Då skulle man slå in spiken så djupt man bara kunde i en stock och vips var tandvärken borta, den följde liksom med spiken in i stocken.
Ett annat botemedel mamsellerna kunde berätta om var en mycket verkningsfull medicin mot hetsig feber och invärtes sjukdomar som var tillverkad av kodynga. Alla blommors vatten kallas detta förträffliga remedium.
Mamsellerna bjöd även på pepparkakor med ovanlig kryddning.
Det var hårda straff på 1700-talet och så även under den gustavianska tiden, i slutet av seklet.
En man kunde dömas till gatlopp. Detta var främst ett militärt straff, för grövre förseelser som t ex ordervägran. Det gick till så att 50 soldater med var sin grövre käpp (till höger i bild) ställdes upp på två led, 25 man i varje och den dömde skulle sedan ”löpa gatlopp”; ta sig fram mellan leden medan soldaterna slog sin kamrat. Soldaterna fick order om att inte hålla igen på slagen, den som gjorde det kunde dömas till att löpa med den dömde i gatloppet, likaså den som fällde den dömde med sin käpp. Maxstraffet var 9 gatlopp och det ansågs vara ett dödsstraff.
Män, även civila, kunde dömas till att ”slita spö”, dvs bli slagen med spön. Mannen dömdes till olika antal par spön; två smalare spön bands samman (mitten av bilden) som ett slagredskap. Det högsta antalet ”par spön” var 40 och ett par spön ansågs hålla för 3 slag, dvs var maxstraffet 120 slag och det ansågs också vara ett dödsstraff. Kvinnor och barn kunde inte dömas till att ”slita spö”, då det ansågs för hårt för att de skulle klara det straffet. De fick istället ”slita ris”, dvs ett par ytterligare tunnare spön som bands samman (till vänster i bild) som ett slagredskap. Även här dömdes antal ”par ris” ut och maxantalet 30 och även här ansågs ett par ris hålla för 3 slag, dvs maxantalet var 90 slag.
Man kunde också dömas till böter, men om man inte hade råd att betala dessa böter, kunde man istället dömas till ett antal par spö eller ris (beroende på kön och ålder), i sin helhet eller delvis, beroende på hur mycket böter man hade råd till.
En rik kunde alltså ofta betala sig fri med böter medan en fattig ofta fick lida. Livet som fattig var ofta hårt och orättvist.
Foto: Daniel Bäcklund, Kikki S Holmertz, Karin Scheffka